Borttappad kärlek

27/3 2011

Lugnt och skönt och... tråkigt..? Inga speciella känslor som far omkring. Faktiskt oroväckande lugnt. Längtar inte ens hem. Inte hem till Niklas, inte hem till något annat än mina älskade hundar. Märkligt nog är det mina underbara pälsbollar som jag saknar mer än något annat. Eller någon annan. Jag har nästan allt jag behöver här. Förutom bristen på sex då. Men det är å andra sidan något man kan ta igen sen, och något jag inte direkt saknar just nu.
Jag är inte ens frustrerad över Den Där Eric. Eric som kläcker ur sig saker som man skulle kunna tolka på tusen sätt. Som jag egentligen borde vara mer frustrerad över att inte veta vad han menar med. Men jag har kommit till ett tillstånd där jag inte riktigt bryr mig. Rycker lite på axlarna och tänker att ”vill han så vill han, och det lär väl visa sig i så fall.”
Och Niklas då? Jo, jag älskar honom på sätt och vis. Älskar honom för den han är. För hans mjuka lugna accepterande sätt. För hans värme och kärlek till sin omgivning. Han är en underbar människa. En av de vackraste själar jag har mött.

Men jag vet inte om jag är kär.

Jag kanske tappade bort kärleken.

Den kanske ligger någonstans i sanden.

Men jag orkar inte riktigt leta...