Kruttunnan

Skrivet 9/2 2010 om dåtiden...


Så ligger vi där i sängen. Han verkar lite trött, men det är inte jag. Så jag kryper lite närmare, och lite närmare, och lägger armen om honom. Smeker hans rygg lite lätt. ”Nej Catta, jag vill sova.” lite avigt säger han det. ”Men det var så längesen. Jag vill ju ha dig.” ”Jag kan inte älska med dig när jag tror att du bara tänker på andra killar hela tiden, jag kan inte det!” tonen är nu arg och lite provocerande. ”Men det gör jag ju inte!” fräser jag till och tänder på alla cylindrar. Den här diskussionen har vi haft förr och det behövs inte mycket till gnista innan kruttunnan exploderar. Men den här gången säger det bara *Poff* och väser till lite.
När krutet är slut blir det inte mycket till explosion. Så jag vänder mig om. Kryper ut mot min kant och känner tomheten och ilskan riva inuti. Tårarna bubblar upp tillslut skakar hela min kropp av illa återhållen gråt.
Då drämmer han till.
”Sluta, jag vill sova!”

Om någonting kan göra mer ont så gör det det nu.

Vid min Gud, så skönt det är att allt är över.