Mitt hem är min borg

6/4 2011

Jag är hemma en stund. Hemma i det vackra Sverige. Och jag är trött. Inte så mycket för att jag inte har sovit bra, utan jag är trött i själen. Riktigt trött. Jag behöver ett mentalt spa.
Jag öppnade chokladasken som jag fick i julklapp från morfar. Och grät floder. För asken påminde om mormor. Varje jul fick alla i släkten en chokladask av mormor och morfar. När mormor gick bort fortsatte morfar med den traditionen. Det är bra, men samtidigt så kände jag en sån plötslig och enorm saknad efter mormor när jag öppnade asken idag. Jag kommer aldrig sluta sakna henne.
Jag har också en total förvirring vad gäller mitt liv och allt som ska ske när jag kommer hem för gott. Det är just det där med hem. Jag behöver ett hem. Mitt hem. Jag och N har kommit överens om att jag ska ”hyra” hans sommarstuga så jag slipper bo i lägenheten. Det skulle göra mitt liv enklare med tanke på hundar och jobb. Jag skulle slippa lämna hundarna hos pappa varje morgon innan jobbet. Och hyran skulle bli billigare än nuvarande. Bra lösning egentligen. Men.
Jag ser inte min och N’s framtid som gemensam på det sättet längre. Vi kommer vara vänner, inte mer, längre fram. Hans sommarstuga skulle inte vara mitt hem. Den skulle vara en plats att bo på. Men inte mitt hem. Vi kommer umgås när han är i sommarstugan eftersom dealen var att jag skulle betala elen och övriga boendekostnader, och bo där. Med honom när han är där och utan när han är i sin hemstad.
Det innebär att det inte är mitt hem. Jag bestämmer inte över huset eller inredningen. Eller trädgården. Eller när han är där. Eller något alls, egentligen.

Så nu har jag panikat klart och funderat ordentligt. Och jag kommer inte att bo i N’s sommarstuga. Hur gärna jag än vill bo på landet. Hur mycket smidigare och billigare det än hade varit, så kommer jag inte att göra det. Jag kan inte. Jag KAN verkligen inte. Jag trivs förvisso inte i stan, men jag trivs ändå i min lägenhet på något underligt vänster. Så det är väl en himla tur att jag inte har sagt upp den. Och det kommer jag inte att göra heller.

Mitt hem är min borg.

Jag lämnar den inte förrän jag har skaffat mig ett annat, riktigt hem.

Och det får bli när det blir.