11/5 2010
Vi var på en tvådagars volleybollcup i helgen. När vi hade åkt ut någongång på söndag vid lunch så var jag kvar. Efter duschen låg jag vid sidan av och vilade i den nästan tomma uppvärmningshallen. Det kom in två killar och började bolla, och jag kunde inte låta bli att le. Det dova ljudet av bollen som träffar underarmarna och skickar iväg den i en båge. Synen av när bollen nästan ljudlöst lyfts upp och iväg av en klockrent fingerslag som får bollen att ligga nästan helt stilla i luften utan rotation. Det är så vackert. Vackrare än någon annan sport jag har varit i kontakt med. Så fulländat när det är som bäst.
Och jag somnade när jag lyssnade till ljudet av matcherna i hallen bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar