fredag 15 april 2011

Hela vägen fram

11/8 2010

Nej, jag känner mig inte nere. Bara lite sådär.. tom. Lite som att jag inte orkar bry mig hela vägen fram. Hela vägen in. Jag får ett sött sms och konstaterar att jag inte ids svara på det just då. Och sen förblir det obesvarat i några timmar till. Jag vet inte om han bryr sig. Om han bryr sig och tycker att det är okej att jag inte svarar direkt. Eller om han någonstans, innerst inne, hade velat ha svar tidigare. Det spelar ingen roll. Kanske. Jag är glad att han inte nämner det överhuvudtaget när jag ringer. Han låter inte speciellt engagerad heller för den delen. Han och den nya inneboende tjejen ska ner på stan och se på en spelning. Han vill ringa mig och prata innan jag går och lägger mig och verkar ha annat i huvudet just för tillfället. Fine, jag är inte speciellt engagerad jag heller, just för tillfället.
Jag vet inte riktigt vad det här handlar om. Om det är mitt behov av att känna att jag inte är beroende av någon, inte behöver någon. Eller om det är ett sätt att skydda mig själv från negativa känslor. För jag tror att jag ser något slags mönster.
Jag tror att jag blir så här när han sover med en annan tjej och jag inte är med. Jag blir inte ledsen. Jag blir inte heller arg eller besviken. Jag blir bara.. tom.

Lite som att jag inte orkar bry mig hela vägen fram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar