16/10 2010
Jag har kommit på något. Ibland går det ju upp ett ljus, bara sådär. Oftast när man är mitt uppe i något och inte kan skriva ner det på direkten. Men den finns ändå där, insikten. Den glöms inte bort.
Jag håller en viss distans. Jag måste hålla en viss distans. Kommer han alldeles, alldeles tätt inpå, så tätt det bara går, då blir jag för sårbar. Då kan jag inte tycka att hans sätt att leva är något för mig. Då känner jag (hatar att inse det här, men sanningen är sanningen) att jag inte klarar av att han har andra tjejer. Gud förbjude, men så är det. Kommer han helt inpå min själ, lyckas han ta sig ända dit in, då vill jag ha honom för mig själv. Så därför måste jag hålla honom på lite avstånd, så han inte kryper ända längst in i hjärtat på mig. För gör han det, då kommer det inte längre vara vi. Då kommer jag dra mig undan helt, och mista en person som jag verkligen håller av.
Och det vill jag inte.
Så han få helt enkelt vara på lite, lite distans.
Men bara lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar